Bättre nu än aldrig haha, hoppade Q i Trolhättan en 120 & 125. 

 

120= Han kändes jättefin på framridningen trampade på bra, klockren i galoppen och väldigt lydig. På framhoppningen var allt det borta med vinden, han lyssnade inte ett skit. Kunde knappt svänga honom, han bet fast i bettet och bockade ett antal gånger. Gick in på banan men en känsla av att det kommer gå skit, men jag fick bita ihop och kämpa. På banan skärpte han sig något och var lite svängbar osv... Men han låg fortfarande och bet fast i bettet, så två ner. Bara hans fel faktiskt, brukar inte vilja skylla på mina hästar men nu förtjänade han det!

 

125= Här fick jag hjälp av min tränare helene på framridning + framhoppningen. I denna klassen kändes han mycket bättre och lyssnade på mina hjälper! Inne på banan va det sagolikt, det var en A:0 A:0 och jag nollade grunden. Han fick upp galoppen till lite större och tog åt sig mer mark, något som gör oss snabba i omhoppningen, hoppar stort och luftigt över dem två första i omhoppningen sen ska jag svänga upp mot ett vanligt räcke bort från utgången. Och då passade det plötsligt inte Q att hoppa mer, då var man tydligen klar. Fick fram honom igen med lite morrningar och var inte så glad på honom. Men då hade både han och jag tappat fokus och rev tre till på den redan 4felare för att han hade backat. FY!

 

Hela dagen slutade i tårar och att alla sa vilken dum häst han är, inte så kul. Både jag och helene sa att det är bättre att tänka på den perfekta gundomgången och bara komma ihåg att han är en dummis. Bättre att lägga fokus på det som var bra. Vi har kommit på några lösningar mot hans istadighet som ska prövas på samtliga tävlingar detta året.