Jag som trott att jag hade världens lydigaste och sötaste lilla unghäst fick ett rejält wake up call imorse... Som en käftsmäll, en klippning på näsan eller en rak höger! Nog med refereringar nu ska jag förklara varför jag känner så, Anders var i stallet på morgonen och skulle verka Sigges fötter. Något vi trode skulle gå på tio sekunder så duktig son han är, jag valde att hålla i honom efrersom han är säkrast med mig (hehehehe skryyyt) men iallafall det tog hela 30 minuter!!! Han var helt knäpp och sprang runt och slog huvudet som en giraff mot mig, nockade både mig och Andres AAHHHH hästjäveln!! När han tillslut stog still passade han på att brunlackera lilla Andres, varför fixa tillspraytan lixom? Bara att ställa sig bakom Sixten så fixar han det direkt, riktig gentleman dendär!